Härligt att bestämma, få bekräftelse och stå i centrum
Intervju i tidningen Chef nr 4/98
Medarbetarna lyssnar till dina ord, ser upp till dig och gör som du, även om du själv stundom önskar att du hade lite mer att säga till om. En ledare ska ha makt, så erkänn makten. Men var försiktig så att du inte trampar över den ömtåliga gränsen till missbruket.
Du har ett fast handslag och en fast blick. Du är rak i ryggen och rör dig inte alltför snabbt. Du kommer sist in i rummet när du låtit de andra väntat på dig. När du öppnar munnen för att tala, tystnar de.
Känner du igen dig? I så fall är du en chef som visar sin makt, som talar om för omvärlden att du inte betvivlar ditt värde. Är du själv medveten om ditt beteende? Att din position tillåter dig att vara på ett sätt som skapar uppmärksamhet, rösten blir djup, du sänker tonläget, du talar gärna lite långsamt och gesterna hänger kvar i luften ett tag innan armarna sänks. Förmågan att pausera, att våga vara tyst länge, att nagla fast någon med blicken, tyder på att du är van vid att människor lyssnar när du lägger ut texten. Du har allas öron, du är en auktoritet.
Enbart titeln chef ger viss makt. Medarbetarna börjar tänka på vad de säger och vad de gör i din närhet. Ditt beteende nagelfars, dvs allt du gör noteras och varje liten nyans måste tolkas. Vad menade chefen egentligen. "Många chefer är omedvetna om den här megafoneffekten. Men den är naturlig eftersom chefen kan ta mängder med beslut som får stor betydelse för medarbetarna", säger Erik Mattsson, Ordrum, konsult i kommunikation och organisationsfrågor.
Makt ger möjligheter men makt kräver också ansvar. Alltför ofta ser vi det ansvaret schabblas bort. Det händer något med människor som får makt. Det är ett vanligt fenomen och har dessvärre funnits i alla tider. Människor blir helt enkelt berusade av makten, den stiger dem åt huvudet. De tappar kontakten med verkligheten, börjar leva ett isolerat liv i maktens boning och söker om och om igen bekräftelse på sin egen förträfflighet.
I boken "Ja-sägarna" av Åke Ortmark (Gedins 1996) beskrivs furstarna och deras omgivning, vad som händer runt människor med makt. Följande citat av finansmannen Gustaf Douglas illustrerar detta. Han talar om " risken att deformeras och tappa verklighetskänslan i höga positioner. Snabbt har man vant sig. Så börjar vandringen mot en gradvis minskande självkännedom och självinsikt. Jag lovar att vandringen är angenäm ."
Det här drabbar alla makthavare oavsett nivå - även verkmästaren på fabriksgolvet. Den som nått en chefsposition märker hur omvärlden börjar bete sig annorlunda. Medarbetarna tystnar när chefen kommer in i fikarummet, de vaktar sin tunga och vill inte vara den som kommer med kritik.
" Mellanchefens makt kan diskuteras, många upplever sig helt styrda. De enbart verkställer vad andra redan beslutat. Men för medarbetarna symboliserar chefen ändå makten ", säger Birgitta Ahltorp, konsult och leg. psykolog, som nyligen kommit med en ny bok "Rollmedvetet Ledarskap" (Liber Ekonomi 1998). Och visst har en mellanchef makt, makt att påverka klimat och trivsel på avdelningen, makt att sätta lön och bestämma vem som ska få åka på kurs, makt att tillsätta och befordra. Chefen har många möjligheter att påverka medarbetarnas självkänsla i bägge riktningarna. Så till att börja med måste alla chefer erkänna att de faktiskt har makt. Även maktblyga svenskar. Annars kan de inte lära sig att hantera den.
Birgitta Ahltorp pekar på några av problemen. De flesta organisationer är maktorienterade, det ligger i den hierarkiska strukturen. Den kännetecknas av ett flertal beslutsnivåer, formell beslutsgång, många möten och rejäl distans till ledningen i toppen. Det hierarkiska systemet formar ett maktbeteende. Det är prestationer och utmärkelser som ger utdelning. Cheferna i organisationen mäts och belönas för kortsiktiga resultat och sina kontakter uppåt. Detta, tillsammans med tidsbrist, gör att chefen lätt prioriterar bort sitt ledarskap. Han eller hon börjar avlägsna sig uppåt. Det är mer givande att träffa betydelsefulla kunder och höga chefer. Medarbetarna kommer i andra hand.
Maktspelet i organisationen pågår hela tiden. Det gäller att bevaka sin position, deltaga i alla möten för att behåll kontrollen. Inte minst mellancheferna är klämda och rädda om jobbet. Bäst att trampa nedåt och slicka uppåt. "Vill man avancera så tiger man och säger ja till allt", är ett annat citat ur Ortmarks bok. Och medarbetaren gör likadant. Eftersom chefen ska utvärdera prestationer och sätta lön, är det bäst att servera chefen vad chefen längtar efter att höra.
Isoleringen tilltar runt ledaren, det blir allt svårare med omvärldsanalysen. Chefen börjar identifiera sig med sin roll. Eftersom alla runtomkring verkar tycka att man är trevlig och intelligent, är man väl det också. Skulle någon drista sig till att komma med lite försiktig kritik, kan man inte ta det till sig. Det stämmer ju inte alls med den bild andra skapat och som chefen gjort till sin. I stället kapar man huvudet av budbäraren.
" Det gäller att inse att människor söker bekräftelse i form av uppskattning och beröm. Och att förstå det behovet hos sig själv ", säger Birgitta Ahltorp. Vill det sig riktigt illa inträffar det värsta. Alltför snabba framgångar gör ofta att människan blir fartblind och börjar tillerkänna sig vissa privilegier. Proportionerna snedvrids. Det finns inget behov av att reflektera. Vad som är rimligt har man inte längre klart för sig. Omgivningen bugar, nickar, lismar och lägger tillrätta. Makten korrumperar. Chefen blir indragen i ett nät av hänsyn, lojalitet, brödraskap och ekonomiskt beroende. Han eller hon skaffar sig vanor. Inte minst det ekonomiska beroendet är ödesdigert, det tvingar chefen att fortsätta att dansa med i maktbaletten även om han eller hon har en viss insikt i vad som händer. De flesta av oss saknar tyvärr "dra-åt-helvete-pengar".
Men hur ska man då undvika berusning och maktmissbruk? Birgitta Ahltorp säger att hos vissa personligheter ökar risken för maktberusning, till exempel hos den som är ensidigt inriktad på arbete och karriär och går spikrakt fram utan att reflektera. Men är chefen social av naturen, utåtriktad och gillar att vara med olika människor, är risken mindre.
" Se till att få tid att umgås med människor som inte alls har med jobbet att göra, då kan du vara dig själv och inte bli bemött utifrån din roll. " På jobbet tycker Birgitta Ahltorp att chefen ska vara generös och se till att uppskatta medarbetarnas kunskaper och erfarenheter. Chefen behöver inte veta och kunna bäst jämt, utan måste våga släppa fram andra.
" Att man behandlar medarbetarna med respekt betyder inte att man förlorar i auktoritet. Tvärtom. Men är auktoriteten viktig, sitter självkänslan enbart i rollen och man har mycket att försvara. Då är man farligt nära att bli en maktmänniska. " Under antiken hade furstarna en slav på sin triumfvagn, som hade till uppgift att påminna dem om deras dödlighet. Åke Ortmark föreslår något liknande, nämligen att chefen utser en "djävulens advokat" bland sina medarbetare. Denna person utses för ett år och ska hela tiden leta efter frågetecken, komma med invändningar och motargument. han eller hon ska peka på varningssignaler och dra fram allting i ljuset. Mer än ett år lär ingen klara av att vara ständig glädjedödare, sedan måste någon ny ta över.
Chefen ska också odla andra informationskanaler, vid sidan av de vanliga, för att få en så allsidig belysning som möjligt både av sakfrågor och av sin person. Stig Malm skaffade sig några personer som på intet sätt stod i beroendeställning till honom. De blev hans "ventiler", dem kunde han ringa och få höra sanningen av. "Ljug inte när du vill höra sanningen", skriver Åke Ortmark. Men det är inte alltid lätt att skilja på sak och person, att låta bli att känna sig sårad. Men det är helt klart något vi själv väljer. Säg ifrån till smicker och fjäsk.
Ett externt bollplank är bra att samtala med och en konsult kan också ikläda sig rollen av "djävulens advokat". "Tala med folk och lyssna verkligen på vad de säger", understryker Birgitta Ahltorp. Kom ihåg att högmod brukar gå före fall.
Jane Bergstedt
Chef nr 4/98
Är du en maktmissbrukare?